Igår hade jag plötsligt ett kuvert med min sons namn på i min hand,
ett brunt kuvert…
Jag öppnade och läste…,
texten var inte lång,
bara ett par rader…
Det löd ungefär så här:
*******************************
Hej!
Vi har beslutat att ni får nya vistelsetider på korttids framöver….
Ni får vistelse varannan helg, två helger i månaden…
Hälsningar….
*******************************
Stum läste jag dessa rader om och om igen!
Tänk vad lätt det är för andra att förändra vårt liv.
Ett par rader på ett vitt papper!
Ett byte i all välmening kan jag väl tänka,
andra vill ha fler dygn,
andra vill ha färre dygn,
och då måste man till slut förändra vistelsetiderna på korttids.
Men denna lilla välmening påverkar hela vår ekonomi (Denna ”lilla” förändring innebär nämligen att en av mina arbetshelger med Olle försvinner!) för att inte tala om hur den påverkar vår familj…
…Olles liv!
Olles vardag!
********************************
Ett byte av vistelsetid ser så enkelt ut på ett papper,
men är så stort i vårt liv!! I Olles liv!
De rutiner och invanda tider Olle har haft i flera år blev genom ett trollslag något helt annat!
Korttids är den tryggaste platsen i världen för Olle,
korttids är Olles ”andra” hem!!
Korttids är ”hemma” för barn som inte kan tala om vad de vill,
hur de vill ha det.
Men även en trygg plats måste förändras ibland,
så är det bara!
Vem vet,
kanske blir till något bra?
Kanske inte…
Det är det ingen som vet något om…
*****************************
Idag,
dagen efter brevet kom i min hand lyfter jag luren för ett samtal till brevskrivaren…
Frågade varför de inte hade kunnat ringa,
prata lite,
förklara varför,
diskutera tillsammans med oss föräldrar?
Innan beslutet togs???
Får till svar att man inte hade hunnit ringa runt…,
det är ju så många föräldrar som var inblandade!
Men, visst, vi kunde vi få andra alternativ om vi ville det!
Tyvärr inte de gamla tiderna så klart,
nya måste det bli,
så är det ju tyvärr!
******************************
Senare samma dag,
ett nytt mejl i inboxen,
nya förslag,
förslag som vi ska få fundera vidare på,
förslag som vi ska ta beslut om.
Nu är det upp till oss att ta beslut:
”Hur vi vill att vårt liv ska förändras”???
Inte OM,
utan HUR!!
För valet är inte OM vi vill ha ytterligare nya inslag i vår vardag,
med nya tider,
nya rutiner…
nej, valet är inget val…
det är bara ett konstaterande!
Det är bara så…
******************************
Funderar bara i mitt stilla sinne:
”Vad tycker Olle?”
Ja, vad tycker min älskade lilla Olle?
Tänk om han bara hade kunnat prata…
Vad hade han sagt då,
vad hade han valt?
Hade han valt det vi kommer att välja i hans namn nu?
Eller, hade han valt något helt annat…

”Innebandy”, ett bevingat ord!!
Fredagskväll, middag hos vänner.
Alla mer eller mindre fredagströtta efter en hel vecka.
Väl innanför dörren steg ändå orken;
lillasyster hittade sin kompis,
storasyster hittade sin kompis och vi vuxna hittade våra kompisar…
Men Olle, han hittade ingen kompis.
Han fick självklart vara med de andra barnen som spelade Wii men när de ville göra annat satte han sig istället framför den medtagna DVD:n och tittade film.
Efter en stund vill inte Olle längre.
Han ville inte titta på film, han ville ingenting!
Han grät, var ledsen, var så trött!
Tecknade hela tiden en massa saker som vi inte kunde förstå och hur lätt är det då att vara förälder??
Vi provade med allt; vi bytte film, låt honom sitta i en annan famn, bytte film igen för att sedan åter byta famn igen…,ja, vi gav honom till och med mer mat ifall det skulle var energin som tröt men inget hjälpte,
Olle var trött!!
Men, plötsligt sker det underbara, Olle tar sig ner på golvet efter sin sitta-famnen-och-inte-vilja-något-alls-stund.
Kanske var tack vare ny energi??
Eller kanske hette lösningen ”innebandy”!!
Till Olles lycka hade nämligen tre äldre familjemedlemmar (för Olle helt okända personer) kommit hem efter innebandymatcher därav innebandypratet. Olle hade minsann hört oss nämna det bevingade ordet ”innebandy”!
Han ville spela nu! Direkt!
Klubbor ordnades (en lätt sak att fixa i en innebandyfamilj!) och en tjej åtog sig nu glatt att spela innebandy med Olle!
När innebandylusten var tillgodosedd, ja då kunde man ju leka kurragömma så klart! Nu var all det dåliga humöret som bortblåst, nu skulle det lekas! Nej, jag menar ju ”gömmas”! Och alla hängde med på Olles invit, alla gömde sig på alla tänkbara och otänkbara ställen! Olle, han strålade, kurragömma är ju såååååå mycket roligare än att sitta ensam och titta på film!
Numera KAN han dessutom reglerna (med viss definition på ”kan” så klart) och då är ju kurragömma inga problem!!
Han vet att man ska gömma sig:
…om man nu kan hålla sig ifrån att låta eller tjoa lite…,
just detta lilla moment kan vara väldigt svårt för en Olle när skrattet liksom bubblar upp i halsen!
Han vet hur man ska räkna:
(med en viss definition på ”vet”…)
Men, om man spretar tillräckligt mycket på fingrarna då kan man se ändå!
Vilken tur!!
***********************
Fredagskvällar blir som ni säkert vet sällan långrandiga, särskilt inte när det är barn inblandade. Snart var det dags för uppbrott och jag förberedde mig på en trulig liten kille men när jackan åkte på var Olle sååå nöjd!
Han hade ju fått både innebandy och kurragömma, på samma kväll, vilken lycka!! Så istället för att protestera sträckte han sig upp,
gav sina nya vänner stora kramar och sa glatt ”hejdå”.
Ännu en fredagskväll i raden av fredagskvällar var över!