Det blev ett bra möte, ett bra samtal, och, jag tror att jag lyckades behålla mitt lugn, jag stod upp istället för att huka mig, beskrev saker och ting på ett objektivt sätt;
försökte kort och gott ge en samlad bild av våra erfarenheter.
Efter många år är nu kapitlet avslutat på riktigt, jag har fått kopior på alla dokument, pratat om allt (eller det mesta i alla fall!!), och nu avslutar jag alla funderingar.
Jag vet att det här låter diffust för många ev er, men, för er som vet, ja ni vet vad jag pratar om…
Nu går jag vidare, med en förhoppning om:
-att våra erfarenheter inte bara ska bli till damm i någons pärm
-att våra erfarenheter ska komma till gagn för andra föräldrar
-att andra kanske har lärt sig mer på grund av Olle, hans syskon och oss som föräldrar???
För, jag lovar att jag åtminstone har lärt mig massor,
-jag har tyvärr lärt mig det ofta är upp till oss föräldrar att hålla koll,
-jag har lärt mig att säga förlåt,
-jag har försökt att alltid förlåta,
-jag har blivit varse om bemötande,
-jag har insett hur beroende vi är av att rätt person finns på rätt plats för att vår vardag ska fungera.
MEN,
jag har också haft förmånen att få lära känna människor som har haft tålamod med såna som mig,
som stöttat mig och Mattias,
som stöttat mina barn,
som funnits där,
dag ut och dag in!
TUSEN TACK till alla er! 
jag saknade en privat paketöppnare…
Idag fyller Mattias år, och i morse gick vi uppför trappan, Tova, Linn och jag, efter att ha fyllt brickan med frukost, tänt ett ljus, lagt paket i famnen på flickorna .
Redan under första stegen uppför trappan kom tanken, ”om Olle hade varit med hade det tagit låååång tiiiid att gå upp, varje trappsteg hade varit sååååå roooooligt att gunga liiiiite på”!
Men Olle är inte hemma! Han är på korttids!
Så det gick fort att gå uppför trappan…
Vi kunde till och med smyga…
När vi sedan började sjunga saknade jag Olles ljuva stämma, jag vet ju hur mycket han älskar att sjunga födelsedagssången!
Även om han inte får fram ett enda ord…
Jag saknade hans tysta stämma!!
Och vid paketöppningen var vår egen privata paketöppnare inte hemma!!
(Alla i vår familj vet hur kul det är att ÖPPNA paket om man heter Olle.)
Så Mattias fick öppna alla paket själv, och det gick väl bra…,
han är ju nästan lika duktig på att öppna paket som Olle är!!
Visst var det underbart att få fira Mattias, men samtidigt var det tomt!!
Vi var bara fyra stycken i vår dubbelsäng!
Jag vet, det börjar bli rätt tjatigt! Många tänker nog nu:
”Nu skriver Kerstin om dilemmat med korttids! IGEN!”
”Kan hon helt enkelt inte avsluta korttids så ordnar sig allt??”
”Då slipper hon sakna, och vara så trist!!”
Somliga måste tycka att jag är helt otroligt dum när jag fortsätter att lämna Olle till korttids och nästan varje gång känner ett enda stort VARFÖR??
(Vill tillägga att det oftast är JAG som känner så, inte alltid Mattias, inte flickorna, utan oftast bara jag!)
Det är ju det som är dilemmat;
korttids är ju fantastiskt för Olle och för oss, för hela vår familj,
men saknaden finns där ändå, särskilt hos mig,
särskilt mycket när någon fyller år mitt i Olles korttidsvistelse!
Trösten är att Olle har KUL på korttids, just nu är han dessutom på skolan som vanligt, och det är ju också kul! Och vi, vi ska ut och äta gott i kväll, och då passar det plötsligt suupeeerbraaa att Olle inte är hemma! För en Olle på restaurang är nog trevligt för honom men mindre trevligt (läs ”mindre lugnt!”) för de som följer med.
Ni hör, jag är veligast i världen ibland!!
Hur ska jag ha det egentligen??
Korttids eller inte korttids???
Svaret är självklart:
1. Ni kommer helt säkert få höra mer om detta dilemma, för Olle kommer INTE sluta på korttids! Så, ni får stå ut med mitt gnäll!! Jag vill ha kvar korttids!
2. Jag kommer att sakna vidare, förmodligen år efter år. Men, ett stort men:
3. Jag erkänner att jag även kommer att njuta, år efter år!! Av att ha Olle på korttids! För jag vet att Olle njuter även om det är upponer ibland!
4. Livet måste kvarstå som ett dilemma!! Inget att göra någonting åt det!
Idag firar vi fyra vidare med Mattias, utan Olle! Men på lördag, när det kommer gäster på kalas, ja, DÅ är Olle hemma!!
DÅ får han också fira pappa!
Då får vi väl sjunga för Mattias ännu en gång, så att Olle också får vara med!
PS… grattis Mattias, det är inte var dag du fyller 40!! Största kramen!!